Tusen skäl för att stanna

Det fanns en tid för länge sen då lyckan var en sång Som du sjöng i skymningen om sommaren en gång Då månen spred sitt silversken, då kärleken var ny och ren Tusen skäl för att stanna men ändå måste du gå Mellan hägg och syren i nätter på Österlen Kom du och sökte en helt annan kust, ett löfte i nöd och i lust Och du tog och du gav emellan himmel och hav Tusen skäl för att stanna men ändå måste du gå När träden fällde sina löv, då tystnade din sång Du stängde ute sommaren, vår kärleks följetong Nu faller kallt septemberregn, men tanken på dig värmer än Tusen skäl för att stanna men ändå måste du gå Mellan hägg och syren i nätter på Österlen Kom du och sökte en helt annan kust, ett löfte i nöd och i lust Och du tog och du gav emellan himmel och hav Tusen skäl för att stanna men ändå måste du gå Kom du och sökte en helt annan kust, ett löfte i nöd och i lust Emellan himmel och hav Tusen skäl för att stanna men ändå måste du gå Tusen skäl för att stanna men ändå måste du gå