I den stora sorgens famn

I den stora sorgens famn Finns små ögonblick av skratt Så som stjärnor tittar fram Ut ur evighetens natt Och I solens första strålar Flyger svalorna mot skyn För att binda sköra trådar Tvinna trådar Till en tross Mellan oss Så vi når varandra I den hårda tidens brus Finns de skrik som ingen hör Allt försvinner I ett sus Som när vinden sakta dör Alla tårarna har torkat Till kristaller på min kind Jag har ropat allt jag orkat Allt jag orkat efter dig Hör du mig Kan vi nå varandra I den långa vinterns spår Trampas frusna blommor ner Och där ensamheten går Biter kylan alltid mer Ändå har jag aldrig tvekat Mellan mörker eller ljus För när månens skära bleknat Har allt pekat åt ditt håll Och från mitt håll Kan vi nå varandra I den stora sorgens famn