Urkraft

En starkande kansla som haller anden vid liv Som overlever nornornas alla nycker En kraft som segrar over alla fiender Den slumrar I dina blodsband, men finns dar kvar Ett naturens vasen, sjalens barande stomme En fornimmelse fran forr, I arv fran vara forfader En ymnigt strommande styrka, lika gammal som tiden sjalv En ododlig energi, som I naturen frodas I varje levande fors och sjo, I varje maktig ek och reslig gran Stilla den andas, lugnt och starkt Men ett vaket sinne ser och hor, hur den vacker sjalaminnen I glomska den ligger, men ger givmilt nar du ar redo att ta emot Redo att vacka din ande till liv Dess kalla ar outsinlig, evig och oppen at alla som bar den inom sig Lat den ej for evigt sova! Kann dess aterkomst, likt nagot som saknats En del av den du ar, ett kall fran ditt blod Kann ditt arv, och hur nordens sjal flyter genom dina adror Ett fatal ar vi som urkraften minnes Evigt styrkta av en flamma som aldrig slocknar Varlden ar holjd I morker Men nordstjarnan leder oss till slaget pa Vigrids slatt